About the Nation

The oldest texts about Gestrike or Helsinge nation – they were two nations before 1811 – dates back to 1646. Though, since Uppsala University was founded all the way back in 1477 you could probably find evidence of them before 1811. The way students group together by geographical origin was picked up from continental Europe; for example from the university of Paris. During this time period pennalism was very common among the nations in Uppsala, whereby the municipal was forced to shut them down. Though, this only led the nations to continue their activities underground. When this was found out the authorities made a complete turn in the other direction. Now, if you wanted to study you had to be a member of an official nation lead by a professor of the university, the Inspektor. This requirement was enforced until just a few years ago.

After some time of loosely led nations many of them became more structured, especially during the 19th century. Though the inner workings of the nations were being carved in stone many of them still lived a nomadic life, going from one place to another. Many times this was the Inspektor’s own home. At some point the nations received big funds from their respective home region and were able to buy or build their own nation house. This house was in festive occasions called “The homestead embassy at the academy”. In the year 1880 GH nation inaugurated their nation house. This house was the second alternative because of how expensive it would have been to realise the first one. Instead, the construction of the house was taken over by another nation further down the street, Östgöta nation. Our house has since its construction been remodeled a number of times and as a preparation for the upcoming 200-year anniversary in 2011 it received a big makeover to both its interior and exterior parts.

Nationshuset innebar givetvis en stor förändring eftersom medlemmarna nu verkligen fick det ”andra hem” i Uppsala som man så länge hade talat om. Här fanns lokaler för fest och för allvar med särskilda utrymmen för kuratorsexpedition och bibliotek. Inte minst viktiga var sällskapsrummen där man till vardags möttes för att i lugn och ro läsa lokaltidningar hemifrån och spela schack eller bräde. Utöver baler och gasker arrangerades i högtidssalen talövningskvällar med tidvis mycket stor anslutning. Där hade också de egna spexarna liksom nationskören goda övningslokaler inför olika framträdanden – inte minst uppe i Gävleborg. Samtidigt ställde ett antal generösa donatorer upp medstipendiefonder som stod öppna för GH:are.  En nationsfana skapades – som därefter fått flera efterföljare – liksom en nationsgrav.

1900-talet medförde åtskilliga förändringar; viktigast var kanske att GH efterhand även fick kvinnliga medlemmar. Detta ledde uppenbarligen till att gaskerna gavs ett mera städat innehåll eller som saken uttryckts ”Groggbänken byttes ut mot tebordet”. Kontakterna med hembygden var långa tider mycket intima; nationen arrangerade sålunda spelmansstämmor där. Inte minst inspirerades dessa aktiviteter av den hälsinge som kallats GH:s störste son: ärkebiskopen, nobelpristagaren mm Nathan Söderblom. Denne började sin bana på nationen som förste kurator och var senare Inspektor.

Under seklets senare hälft skaffade nationen egna bostäder, vilket ledde till att mycket av nationslivet kom att flytta upp till korridorerna vid Studentvägen. Trädgårdsgatan var dock länge Uppsalas filmgata med hela tre biografer, ofta träffades man därför på GH för att bestämma vad man ville se. Och kanske man passade på att avnjuta den exklusiva nymodigheten TV; i dess ruta såg sålunda våren 1961 ett glatt gäng nationsmedlemmar i bottenvåningens brasrum hur masttopparna på Vasaskeppet bröt vattenytan efter 333 år nere på bottnen. Ett år senare tillkom nationstidningen med det fyndiga namnet GHasetten. Men nu är vi framme i nutid och därmed slutar denna rapsodi.

– Bo G Hall